Montessoripedagogiken, en presentation

Ett viktigt inslag inom vår verksamhet är ”den förberedda miljön”. Vår miljö är anpassad till barnen vad gäller materialets placering och höjd. Varje sak på hyllorna har sin bestämda plats. Materialet är ordnat från den konkreta mot det mer abstrakta, från väster till höger. I vår verksamhet har vi rum i rummet, d.v.s. avgränsade ytor som skapar små rum. Detta möjliggör för barnen att göra ”rätt”, d.v.s. det förhindrar att barnen springer inomhus, då hyllornas placering förhindrar detta.

Inom montessoripedagogiken talar vi om ”det kompetenta barnet”. Vi utgår från att varje barn har inneboende förmågor, vår uppgift är att hjälpa barnet att upptäcka dem. Inget barn kommer till förskolan som ett oskrivet blad.

Montessori beskrev de 6 första åren av en människas utveckling som mycket viktiga. Barnet har under den här tiden en fenomenal inlärningsförmåga som kallas för det absorberande sinnet. Barnet införlivar allt som det ser, gör och hör i sin omgivning med enkelhet detta sker per automatik, mer omedvetet de tre första åren, därefter på en alltmer medveten nivå. Ett exempel är att barn lär sig otroligt många nya ord, kan lära flera språk parallellt etc.

Maria Montessori ville uppgradera synen på barnet som mycket kompetent, hon beskrev och benämnde därför barnens lek med material som ”arbete”. Allt som barnen gör, oavsett om det handlar om arbete med material, eller att lära sig lekkoder och socialt samspel, är i sanning tufft arbete för barnen, det är verkligen en allvarsam lek! Det är allt annat än ”bara lek”.

En devis inom vår verksamhets pedagogik är ”Hjälp mig göra det själv”. Barnet ses som kompetent med en inneboende drivkraft att utvecklas. Barnet eftersträvar självständighet, det sker inte alltid utan motstånd. Men all onödig hjälp är enl. vårt sätt att se det, ett hinder för utveckling. Vi hjälper barnet genom att visa och göra tillsammans tills det bemästrar en viss färdighet själv.

Inte ”störa eller förstöra”: Barnen får inte förstöra varandras aktivitet. Inte heller får man förstöra material genom att t.ex. kasta med det eller hantera det ovarsamt. För allas trevnad plockar man undan det man själv tagit fram, i annat fall upplevs miljön som kaotisk och begränsar barnens lek med tanke på att utrymmet för lek minskar om alltför många saker inte plockas undan. Hänsyn till- och respekt för vår gemensamma miljö på förskolan är viktigt, det är också en del av att ta ansvar! I Läroplanen för förskolan betonas vikten av att värna den gemensamma närmiljön och ta ansvar för den.

Inom Montessoripedagogiken talar vi om barnens ”sensitiva perioder”. Dessa perioder innebär att barnen är speciellt mottagliga för en viss typ av kunskap . För att upptäcka dessa, observerar vi som pedagoger barnen, genom observationerna ser vi vad barnet närmar sig och visar intresse och nyfikenhet för i materialväg. En kan t.ex. se att ett barn söker sig till ett visst material och att det gärna upprepar en handling, t.ex. en aktivitet med ett visst material görs upprepade gånger, alt. kanske det klär på sig kläder lager på lager, för att sedan ta av sig alla plagg och åter börja om med påklädningen. Notera att dessa perioder inte är absoluta vad gäller ålder, barn är olika. Ett utdrag:

0-5 år: Barnen är inne i en mycket sensorisk period. Med sina sinnen hörsel, känsel, syn, smak, lukt erfar barnet sin omvärld.
1-6 år: Barnet är mycket mottagligt för språk. (ordförrådet fylls på, när barnet blir 3- 6 år brukar det som oftast vara nyfiket på språkets formsida: rim, bokstäver, läsning, att skriva).
4-6 år: sensitiv period för matematik

Barnen har inflytande att välja vad de vill jobba med under det s.k. Montessoripasset, förutsatt att det matchar barnets utveckling. Att det passar barnets utveckling kan vi se genom att barnet kan använda materialet på det sätt som det är tänkt att användas, och att det hanteras på det sätt som presenterats. Det ska vara på rätt nivå för att barnet ska roas av det och för att barnet ska kunna tillgodogöra sig det tänkta syftet med materialet, t.ex. pärlmaterialet i pärlbanken är väldigt spännande att plocka med eller leka med alt. stoppas pärlorna i munnen, vilket inte är syftet, då bör barnet visas någonting annat ur matematikmaterialet som passar ålder, utveckling och abstraktionsnivå. Pedagogerna håller presentationer för att visa barnet ett visst material. Vår utgångspunkt är att en inte kan tala om ett verkligt inflytande om en inte vet vad en har att förhålla sig till. En kan inte göra ett medvetet val, om en inte har presenterats för vad valmöjligheterna innebär.

Varje barn jobbar antingen på en matta eller vid ett bord. Mattan visar att det är barnets arbetsyta. Där får ingen annan störa eller förstöra. Barnet ska kunna gå ifrån sin matta utan att någon annan tar materialet. Först när barnet ställt tillbaka materialet på hyllan är det ledigt att använda. Barnet har rätt att jobba själv och ostört om det önskar, det går också bra att en eller två vänner är med, förutsatt att barnet som tog fram materialet ger sitt godkännande.

Vad gäller materialet så är principen att en jobbar från det konkreta mot det mer abstrakta. Beroende på vilken ålder barnet har då det börjar på förskolan, brukar utgångspunkten för det fortsatta arbetet med materialet vara att de yngsta presenteras för övningar ur vad vi benämner ”Det praktiska livet”. Det yngre barnet har en nyfikenhet att göra det vi vuxna gör, t.ex. torka bord, skeda (vi skedar t.ex. linser) från en skål till en annan, hälla linser och vatten från en kanna till en annan, barnets rörelser förfinas allt mer under arbetets gång. Även det sensoriska materialet utgör basen för det fortsatta arbetet mot det allt mer abstrakta, t.ex. röda stängerna, cylinderblock, rosa tornet och bruna trappan. Därefter kan en abstrahera ytterligare ett steg, från de röda stängerna till att presentera räknestängerna för att barnet ska få en antalsuppfattning och förståelse för att ett färgat fält bara får räknas en gång, annars blir det tokigt. Vi känner och räknar tillsammans på räknestängerna med barnet inledningsvis, detta för att barnet ska få en sensorisk upplevelse av räknandets princip. När barnet bemästrar detta, kan en ta steget vidare och kombinera räknestängerna med de mer abstrakta siffersymbolerna.

Vi jobbar med materialet från vänster till höger, uppifrån och ner, från det lättare, mot det svårare. Notera att detta är skrivriktningen!

Maria Montessori kallade materialet för en ”materialiserad abstraktion”. Genom materialet får barnet sensoriskt erfara vad abstrakta begrepp som t.ex. hög, låg, tjock, smal innebär. Därefter ska dessa erfarenheter befästas ytterligare genom variation, barnet får möta begreppen i flera sammanhang. T.ex. kan en generalisera begreppen på föremål utomhus, ett högt träd, ett lågt träd, ett tjockt träd, ett smalt träd etc.

När barnet är redo för ett material, presenteras barnet för det av en vuxen. Efter presentationen erbjuds barnet att pröva övningen själv, med den vuxne i sin närvaro. OBS! Vi korrigerar inga misstag som barnen eventuellt gör med materialet, utan barnet upptäcker oftast detta själv. I annat fall hålls ytterligare presentation.

Allt material har ett tydligt syfte och skall användas på ett speciellt sätt för att inte detta ska förtas. Samliga materials syften kan också kopplas till Läroplanens strävansmål. När barnet har presenterats och visar att det kan hantera materialet, kan det arbeta självständigt med det.

Vår utgångspunkt inom Montessoripedagogiken, är att barn lär av varandra. De äldre kan visa någonting som de kan för de yngre kamraterna. Det äldre barnet får samtidigt möjlighet att sätta ord på vad det faktiskt vet och får på så sätt syn på det egna lärandet. Utifrån det förespråkar vi en åldersintegrerad grupp.

Montessorimaterielen är i flera fall självrättande, de har en inbyggd felkontroll, t.ex. cylinderblocken, om det är fel cylinder, passar den inte.

Typiskt för Montessorimaterialet är att det isolerar en specifik egenskap, det är just den egenskapen en vill synliggöras för barnet, ett exempel på detta är de röda stängerna, de ser identiska ut i färg och form, men skiljer sig åt i ett avseende: Längd. Det är alltså den egenskapen som synliggörs. Det kan också handla om att isolera egenskaper som t.ex. storleksdimensioner.

Inom Montessoripedagogiken använder vi oss av s.k. 3-stegslektioner. Steg 1: Pedagogen presenterar t.ex. sandpapperssiffrorna 1-5, en benämner dem och pekar på dem. Steg 2: Därefter får barnet i uppdrag att peka på de olika siffrorna på uppdrag från pedagog, alt. kan barnet få gå på de siffror som pedagogen säger. Steg 3: Pedagogen pekar på en siffra och frågar barnet: ”Vilken siffra är det här”. Barnet kan nu eventuellt svara själv, om inte, repeteras föregående steg.

Inom vår verksamhet arbetar vi mycket med vad som inom Montessoripedagogiken benämns ”grace and courtecy”, d.v.s. artighet och att föra sig smidigt. Det kan t.ex. vara sättet att bära och hantera röda stängerna på, för att undvika att slå till någon, att man lyfter in sin stol istället för att dra in den. Det kan också handla om att träna på turtagning, att vänta på sin tur, att skicka maten vidare, be om att få smörgåsarna skickade till sig, att säga ”god morgon”, ”tack”, ”varsågod”, ”tack för idag”. Det handlar om respekt gentemot varandra, att vi ser varandra. Vi lägger stor vikt vid hur vi bemöter varandra. Vi brukar dramatisera olika sociala färdighetsövningar, t.ex. att en kan säga ”Ursäkta, kan jag få komma förbi” istället för att kliva rakt igenom någons arbete på en matta och kanske rasera det.